Hälsa

 

Höftledsdysplasi (HD)

Senast uppdaterad den 10 januari 2011

HD är en felaktig utveckling av höftleden och en relativt vanlig skelettrubbning hos många hundraser.

Anlaget till sjukdomen är medfött, men rubbningen i ledens utveckling äger rum under hundens uppväxttid. Först när skelettet vuxit färdigt kan man med god säkerhet bedöma höftledernas utseende med hjälp av röntgen.

Gradering av höftledsstatus sker enligt normer fastställda av FCI. Normerna bygger på dels passform mellan lårbenshuvud och lårskål, dels på djupet av lårskålen dvs. hur djupt lårbenshuvudet ligger inne i lårskålen. Lederna graderas i 5 grupper:

 

A normala höftleder grad A

B normala höftleder grad B

C lindrig dysplasi

D måttlig dysplasi

E höggradig dysplasi

 

Det är omöjligt att enbart av en röntgenbild kunna utläsa om en hund lider av sitt höftledsfel.

Det finns hundar som är halta och visar andra tecken på smärta trots att de bara har en lindrig dysplasi, medan enstaka hundar med kraftig dysplasi uppträder helt symptomfria. Generellt sett har hundar inom småhundsraserna mindre problem av höftledsfel än större och tyngre hundar.

HD ger förr eller senare upphov till förslitning av brosket i höftleden. Broskförslitningen kan inte ses på röntgenbilden men mycket snart tillkommer benpålagringar som kan urskiljas ganska enkelt. Dessa benpålagringars storlek och utbredning är ett relativt gott mått på graden av broskförslitning i leden.

Pålagringarna ökar i regel med åldern och leder ibland till att höftleden blir helt deformerad hos den gamla hunden.

För att ge ägarna till hundar med dysplasi ytterligare information om deras hundars höftledsstatus anges det i röntgenutlåtandet om benpålagringar kan ses och i så fall hur stora och utbredda de är:

LBP lindriga benpålagringar

MBP måttliga benpålagringar

KBP kraftiga benpålagringar

Arvsgången för HD är komplex där både arv, med många gener i samverkan (polygen), och miljö är bidragande orsaker till sjukdomens utveckling.

Höftledsröntgen - kvalitetsutvecklingen fortsätter

Information om röntgenkontroll av leder hos hund

Registreringsbestämmelser

 

 

Armbågsledsdysplasi (ED)

Senast uppdaterad den 24 mars 2011

Armbågsledsdysplasi innebär en onormal utveckling av armbågsleden och förkortas ED efter den engelska benämningen elbow dysplasia.

ED är ett samlingsnamn för olika tillväxtrubbningar som leder till benpålagringar i armbågsleden, vilka kan urskiljas relativt tydligt vid röntgen.

Gemensamt för de olika tillväxtrubbningarna är att små men väsentliga delar av ledbrosket inte utvecklas normalt eller att det skadas på grund av rubbad utveckling i omgivande benvävnad.

Till skillnad från metodiken vid avläsning av röntgenbilder av höftleder, där man direkt bedömer det eventuella felet i utvecklingen av leden och sedan separat anger hur stora pålagringar som tillkommit (artrosgrad), är det när det gäller armbågsleder oftast endast möjligt att avläsa om det föreligger benpålagringar och sedan gradera dessa.

Vid den centrala granskningen av röntgenbilderna graderas armbågsledsartros enligt följande skala, som också används internationellt:

0 inga påvisbara förändringar

I lindriga benpålagringar, upp till 2 mm

II måttliga benpålagringar, 2 - 5 mm

III kraftiga benpålagringar, över 5 mm

Något säkert samband mellan graden av benpålagringar och smärtsymtom finns inte, men unga hundar, med måttliga eller kraftiga pålagringar, visar ofta stelhet och hälta, framförallt efter hård motion.

Arvsgången för ED är komplex där både arv, med många gener i samverkan (polygen), och miljö är bidragande orsaker till sjukdomens utveckling.

Armbågsledsröntgen

Resultat av armbågsledsröntgen registreras centralt för samtliga raser.

För officiell röntgen gäller att hunden är minst 12 månader gammal.

För vissa raser krävs att båda föräldradjuren är armbågsledsröntgade för att avkomma ska registreras i SKK. Undersökningen ska vara utförd före parning och officiellt resultat ska föreligga.

För enstaka ras finns krav på att armbågsledsstatusen ska vara utan anmärkning för registrering av valpkull.

Information om röntgenkontroll av leder hos hund

Registreringsbestämmelser

 

 

Hereditary Cataract (HC) -

ärftlig katarakt

 

Ärftlig katarakt (HC) är bara en av ett flertal ögonsjukdomar som kan drabba våra staffordshire bullterrier. Redan 1976 rapporterades det första gången om att man funnit HC inom rasen i Storbritannien.

HC är inte medfött, vilket innebär att valpen föds med normala ögon. Katarakten börjar utvecklas när valpen är mellan bara ett par veckor till några månader gammal för att sedemera leda till total katarakt mellan 2-3 års ålder.

Den här typen av katarakt är alltid bilateral, dvs symmetrisk på båda ögonen, och fortsätter utvecklas tills katarakten är total - hunden är blind.

Sjukdomen är inte koncentrerad till enbart vissa specifika blodslinjer utan förekommer hos staffordshire bullterriers i alla länder, i olika linjer. Både hanhundar och tikar drabbas.

Idag vet man att HC har en recessiv autosomal arvsgång.

Detta innebär att hunden måste ha två muterade/defekta gener för att utveckla sjukdomen (affected) - en gen nedärvd ifrån vardera föräldradjur.

Individer med en kopia av den defekta genen och en kopia av den normala genen är bärare (carrier) av sjukdomen - genen nedärvd från ett av föräldradjuren.

En hund med två normala gener är icke-bärare (clear) av sjukdomen.

The Animal Health Trust (AHT) i Storbritannien har lyckats identifiera genen som orsakar HC vilket gör att vi idag kan DNA-testa våra hundar och identifiera vilka individer som är clear, carrier respektive affected. Detta, tillsammans med att man vet arvsgången, ger oss redskapet för att bekämpa sjukdomen globalt.

Staffordshire bullterriers världen över kan, genom ett vanligt blodprov som skickas till AHT för DNA-analys, testas. Du kan testa din hund för L-2-HGA samtidigt (se info L-2-HGA), endast ett prov krävs för analyserna.

Detta är mycket enkelt.

Uppsök din vanliga veterinär för en enkel blodprovstagning. Skicka blodprovet, 3 ml blod i en EDTA-tub, i ett vadderat kuvert tillsammans med det korrekt ifyllda formuläret (länk längst ned på sidan) till: Genetic Services, Animal Health Trust, Lanwades Park, Kentford, Newmarket, Suffolk CB8 7UU, England.

Genom att testa våra hundar och följa nedanstående korsningsschema kan vi förhindra vidare spridning av sjukdomen.

Viktigt att komma ihåg är att en bärare av HC, en carrier, aldrig kommer att utveckla sjukdomen och inte skall betraktas som sjuk. Dessa hundar kan användas i aveln, om än med försiktighet och endast med icke-bärare.

 

CLEAR x CLEAR

Samtliga valpar CLEAR

CLEAR x CARRIER

50% av valparna CLEAR

50% av valparna CARRIER

CLEAR x AFFECTED

Samtliga valpar CARRIER

CARRIER x CARRIER

25% av valparna CLEAR

25% av valparna AFFECTED

50% av valparna CARRIER

CARRIER x AFFECTED

50% av valparna AFFECTED

50% av valparna CARRIER

AFFECTED x AFFECTED

Samtliga valpar AFFECTED

 

Enligt korsningsschemat framkommer att samtliga valpar ur kombinationen clear x clear är icke-bärare, dvs genetiskt fria från HC. Dessa hundar behöver inte testas.

Det samma gäller valpar ur kombinationen clear x affected, där samtliga avkommor är genetiska bärare av sjukdomen.

SSBTKs uppfödarkommitté (UK) rekommenderar att valpar ur kombinationen clear x carrier DNA-testas innan leverans.

 

Följande kombinationer är ej tillåtna enl SKKs grundregler (2:5) :clear x affected, carrier x carrier, carrier x affected, affected x affected!

 

"För att kartlägga och effektivt kunna bekämpa denna allvarliga sjukdom är det viktigt att vi är öppna och delar med oss av våra hundars testresultat! Skicka en kopia av DNA-analysen, av originaldokumentet, till:

Även genetiskt fria hundar behöver dokumenteras, då räcker det däremot med namn på hunden, registreringsnummer samt hundens föräldrar.

Maria Nordin, Sundbyvägen 58, 163 45 Spånga

Vid eventuella frågor angående formuläret som skall följa med blodprovet till AHT, kontakta: Marianne Komstadius, 0733-45 22 61 eller maila dina frågor."

 

HC är, som tidigare nämnts, inte den enda ögonsjukdomen som kan drabba vår ras, och det är bara HC man funnit genen och vet arvsgången för. Därför är det viktigt att vi ögonspeglar våra hundar - framförallt avelsdjuren. Ögonspegling är tills vidare den enda möjligheten att upptäcka andra typer av katarakt, PHPV och andra defekter som drabbar ögat.

 

 

 

L-2-HGA

(L-2-hydroxyglutaric aciduria)

 

L-2-HGA (L-2-hydroxyglutaric aciduria) hos staffordshire bullterrier är en neurometabolisk störning karaktäriserad av förhöjda halter av L-2-HG-syra i hundens urin, plasma och ryggmärgsvätska.

L-2-HGA påverkar det centrala nervsystemet och ger kliniska symptom som epileptiska anfall, ataxi (vingliga/icke koordinerade rörelser), skakningar/skälvningar, muskelstelhet, förändrat beteende. Dessa symptom visar sig oftast tydligt mellan 6 månader och 1 års ålder men kan även uppträda senare.

Både hanhundar och tikar drabbas.

Denna sjukdom är orsakad av en genmutation som uppkommit spontant inom rasen och nedärvts från generation till generation.

Sjukdomen är inte koncentrerad till enbart vissa specifika blodslinjer utan förekommer hos staffordshire bullterriers i alla länder, i olika linjer.

Det finns dokumenterat svenska hundar som insjuknat i L-2-HGA!

Idag vet man att L-2-HGA har en recessiv autosomal arvsgång.

Detta innebär att hunden måste ha två muterade/defekta gener för att utveckla sjukdomen (affected) - en gen nedärvd ifrån vardera föräldradjur.

Individer med en kopia av den defekta genen och en kopia av den normala genen är bärare (carrier) av sjukdomen - genen nedärvd från ett av föräldradjuren.

En hund med två normala gener är icke-bärare (clear) av sjukdomen.

The Animal Health Trust (AHT) i Storbritannien har lyckats identifiera genen som orsakar L-2-HGA vilket gör att vi idag kan DNA-testa våra hundar och identifiera vilka individer som är clear, carrier respektive affected. Detta, tillsammans med att man vet arvsgången, ger oss redskapet för att bekämpa sjukdomen globalt.

Staffordshire bullterriers världen över kan, genom ett vanligt blodprov som skickas till AHT för DNA-analys, testas.

Detta är mycket enkelt.

Uppsök din vanliga veterinär för en enkel blodprovstagning. Skicka blodprovet, 3 ml blod i en EDTA-tub, i ett vadderat kuvert tillsammans med det korrekt ifyllda formuläret (länk längst ned på sidan) till: Genetic Services, Animal Health Trust, Lanwades Park, Kentford, Newmarket, Suffolk CB8 7UU, England.

Genom att testa våra hundar och följa nedanstående korsningsschema kan vi förhindra vidare spridning av sjukdomen.

Viktigt att komma ihåg är att en bärare av L-2-HGA, en carrier, aldrig kommer att utveckla sjukdomen och inte skall betraktas som sjuk. Dessa hundar kan användas i aveln, om än med försiktighet och endast med icke-bärare.

 

CLEAR x CLEAR

Samtliga valpar CLEAR

CLEAR x CARRIER

50% av valparna CLEAR

50% av valparna CARRIER

CLEAR x AFFECTED

Samtliga valpar CARRIER

CARRIER x CARRIER

25% av valparna CLEAR

25% av valparna AFFECTED

50% av valparna CARRIER

CARRIER x AFFECTED

50% av valparna AFFECTED

50% av valparna CARRIER

AFFECTED x AFFECTED

Samtliga valpar AFFECTED

 

Enligt korsningsschemat framkommer att samtliga valpar ur kombinationen clear x clear är icke-bärare, dvs genetiskt fria från L-2-HGA. Dessa hundar behöver inte testas.

Det samma gäller valpar ur kombinationen clear x affected, där samtliga avkommor är genetiska bärare av sjukdomen.

SSBTKs uppfödarkommitté (UK) rekommenderar att valpar ur kombinationen clear x carrier DNA-testas innan leverans.

 

Följande kombinationer är ej tillåtna enl SKKs grundregler (2:5) :clear x affected, carrier x carrier, carrier x affected, affected x affected!

 

För att kartlägga och effektivt kunna bekämpa denna allvarliga sjukdom är det viktigt att vi är öppna och delar med oss av våra hundars testresultat!

Skicka en kopia av DNA-analysen, av originaldokumentet, till:

Även genetiskt fria hundar behöver dokumenteras, då räcker det däremot med namn på hunden, registreringsnummer samt hundens föräldrar.

Maria Nordin, Sundbyvägen 58, 163 45 Spånga

Vid eventuella frågor angående formuläret som skall följa med blodprovet till AHT, kontakta: Marianne Komstadius, 0733-45 22 61 eller maila dina frågor.

 

 

Ögonlysning

Många ögonlyser endast sin hund när den är valp och då ser man bara PHTVL/PHPV, INTE Katarakt, dessa hundar bör ögonlysas igen som vuxna!

Det bör tilläggas att det har dykt upp dubbelsidig katarakt i Finland på linjer som vi använder i Sverige.

 

Öga uppföljning - Avla inte!

Öga uppföljning är i praktiken ett avelsstop, berättar Ulla Karlmann, chef på SKK:s registreringsavdelning.

Det vanligaste är att veterinären rekommenderar en ny undersökning efter sex månader, då kan man se om förändringarna i ögat utvecklats.

Innan en eventuell sjukdomsdiagnos är fastställd- eller hunden är friad! - ska den inte lämna någon avkomma.

 

 

 

PHTVL/PHPV

PHTVL/PHPV är en förkortning av ordet persisterande (egentligen "framhärdande") i kombination med de latinska namnen på olika strukturer som normalt sörjer för ögats blodförsörjning under tidiga fosterlivet och på den primitiva glaskroppen som finns i ögat under fosterutvecklingen. Om stora rester av dessa finns kvar senare i livet kan de ge mer eller mindre allvarliga problem beroende på sin storlek. PHTVL/PHPV förekommer speciellt hos dobermann och är ärftlig. Sedan problemet uppmärksammades i rasen har frekvensen drabbade djur minskat markant. Förändringen har påvisats hos enstaka hundar av andra raser

PHPV förekommer främst hos staffordshire bullterrier.

Källa: Svenska Kennel Klubben.

 

 

Katarakt

Katarakt eller grå starr är en grumling av ögats lins. Vissa kataraktformer har ett typiskt utseende och en karakteristisk debutålder och förekommer familjärt i vissa raser. Det innebär att de kan anses vara ärftliga men för de flesta former av katarakt har arvsgången inte fastställts. Lindrig katarakt påverkar synen obetydligt och kan ibland bara påvisas vid undersökning med spaltlampa, ett optiskt undersökningsinstrument. Andra, gravare former, leder till total linsgrumling och blindhet. Vid total katarakt är linsen helt grumlig och ögat är blint. Sådana katarakter kan förekomma såväl hos äldre som hos helt unga hundar.

Hos ett tiotal raser förekommer total katarakt hos unghudar. Hos några raser, bland dem cavalier king charles spaniel, cocker spaniel och dvärgschnauzer, förekommer en svår medfödd defekt med förkrympt öga (mikroftalmi), onormal linsform och katarakt.

Linsgrumling kan även orsakas av olika former av yttre påverkan och är långtifrån alltid ärftlig. Katarakt kan vara sekundär till andra ögonsjukdomar, till exempel PRA, PPM och PHTVL/PHPV. (se dessa tre).

Källa: Svenska Kennel Klubben

Ögonlysning

 

Många ögonlyser endast sin hund när den är valp och då ser man bara PHTVL/PHPV, INTE Katarakt, dessa hundar bör ögonlysas igen som vuxna!

Det bör tilläggas att det har dykt upp dubbelsidig katarakt i Finland på linjer som vi använder i Sverige.

 

Öga uppföljning - Avla inte!

Öga uppföljning är i praktiken ett avelsstop, berättar Ulla Karlmann, chef på SKK:s registreringsavdelning.

Det vanligaste är att veterinären rekommenderar en ny undersökning efter sex månader, då kan man se om förändringarna i ögat utvecklats.

Innan en eventuell sjukdomsdiagnos är fastställd- eller hunden är friad! - ska den inte lämna någon avkomma.

 

 

 

Epilepsi

För att kunna kartlägga hur utbredd sjukdomen är i den svenska populationen behöver vi få kontakt med alla er ägare/uppfödare till en epilepsidrabbad hund. Intressant för oss är även: Hur gammal var hunden vid sjukdomsdebuten? Hur utvecklade den sig? Medicinerade ni er hund? Upplevde ni att medicinen fungerade? Om hunden avlivats pga sjukdomen - vid vilken ålder?

Epilepsiforskning

Universitet i Helsingfors har i samarbete med University of Manchester initierat en forskningsstudie angående epilepsi och staffordshire bullterrier. Syftet är att finna epilepsigenen/-generna i vår ras.

Professor Hannes Lohi har efter kontakt med UK bett om vår hjälp. Man behöver DNA ifrån så många hundar som möjligt - framförallt ifrån drabbade individer, deras kullsyskon, föräldrar och nära släktingar, men även ifrån helt friska hundar. Alla svar behandlas konfidentiellt och alla prov och tillhörande uppgifter och resultat handhas endast av till forskargruppen tillhörande medlemmar.

Att bidra med din hunds DNA är enkelt.

Uppsök din ordinarie veterinär för en vanlig blodprovstagning.

Skicka blodprovet, 5 ml blod i en EDTA-tub, tillsammans med denna blankett Blankett blodprov och skicka omgående (adress: se blanketten).

För epilepsidrabbade hundar fyll även i detta formulär. Epilepsiförfrågan

Ju fler vi är som hjälps åt, ju snabbare kommer forskningsprojektet att nå framgång!

 

 

Demodikos

Demodex canis är ett hudkvalster som lever i hårsäckarna. Normalt finns en mindre mängd demodex-kvalster i hårsäckarna på helt friska hundar. Även hos friska människor finns en variant av kvalstret, Demodex folliculorum, som lever i hårsäckar och talgkörtlar.

Hos en hund med friskt immunförsvar ger kvalstret vanligen inga symtom. Däremot kan individer med nedsatt immunförsvar, framför allt hundar med en rubbning i T-lymfocyterna (en typ av vita blodkroppar) få symtom som kan vara antingen lokala eller generella. Sjukdom orsakad av Demodex kallas demodikos.

De lokala symtomen består av lokal hårlöshet i form av små runda fläckar utan inflammatorisk reaktion. Fläckarna förekommer särskilt i ansiktet. Spontan självläkning sker ofta men det förekommer också kroniska förlopp och även att reaktionen övergår i en kronisk inflammation och, som följdsjukdom, en infektion i huden.

Hundar som står på lång kortisonbehandling eller som har en sjukdom med förhöjda nivåer av kortison i blodet (Cushings sjukdom) löper ökad risk för demodikos genom' att kortisonet hämmar T-lymfocyterna - se ovan.

Demodikos ses oftare i vissa raser såsom boxer, clumber spaniel, dobermann, schäfer, skotsk terrier och whippet. En sjuklig förändring på ärftlig basis anses ligga bakom ett flertal av de rasbundna fallen. Genom utsortering av hundar med demodikos ur avelsprogrammen kan man minska förekomsten av sjukdomen.

Källa: Svenska Kennel Klubben

 

Demodex

Demodex canis är ett hudkvalster som lever i hårsäckarna. Vissa hundar kan få symtom av demodex och sjukdomen kvalstret orsakar kallas demodikos. Olika meningar råder kring sjukdomens ev. ärftlighet. På SKKs initiativ har företrädare för olika uppfattningar om demodikos samlats och diskuterat situationen på ett konstruktivt sätt. Diskussionen har lett till att en arbetsgrupp bildats. Gruppen har kommit överens om att starta ett forskningsprojekt med syfte att försöka kartlägga den genetiska bakgrunden till varför vissa hundar drabbas av allvarlig och utbredd form av demodikos. Arbetsgruppen består av Kerstin Bergvall, Åke Hedhammar, Berndt Klingeborn, Berit Wallin Håkansson och Susanne Åhman.

Fram till dess mer kunskap finns hänvisas till följande uttalande av SKK:s Avelskommitté från år 2002:

När det gäller avel på djur med demodikos finns både nationella och internationella riktlinjer angående restriktiv användning av sådana djur. Vad gäller demodikos inom en specifik ras måste det bli en avvägningsfråga hur man skall hantera de olika typerna av sjukdomen. Inom det pågående projektet Rasspecifika avelsstrategier bör en kartläggning av nuläget i rasen tjäna som underlag för diskussion om lämplig nivå av bekämpning.

 

Allergi

Med allergi menas en lokal eller allmän reaktion som en individ uppvisar som har utvecklat överkänslighet mot ett visst allergen (allergiframkallande ämne). Reaktionen uppstår vid kontakt med allergenet. Man kan, förenklat, tala om tre huvudtyper av allergi hos hundar:

Atopisk reaktion Atopisk reaktion orsakas av partiklar som svävar omkring fritt i luften Två typer av atopi förekommer. Atopisk astma (allergisk bronkialastma) med hosta eller andra symtom från luftrören är ovanlig hos hundar. Atopisk hudsjukdom (dermatit) är däremot vanlig och ger symtom från huden (se atopisk dermatit).

Foderallergi Foderallergi orsakas av överkänslighet mot råvaror i fodret. Vanligen visar en hund med foderallergi symtom från magen och/eller tarmkanalen. Framför allt ses kräkning och/eller diarré. Även symtom från huden kan förekomma men det är mindre vanligt.

Problemet kan pareras genom att man undviker att ge foder som innehåller de för hunden olämpliga råvarorna. För att identifiera problemet ger man lågallergifoder baserat på endast ett fåtal råvaror under en längre tid. När hundens mage stabiliserats tillsätter man en "prov"-råvara åt gången tills magen krånglar igen. Därigenom kan man systematiskt inringa orsaken eller orsakerna. Man kan därefter i framtiden undvika dessa råvaror, till exempel mjölk eller kött, eller ställa hunden på medicinskt dietfoder.

Hundar som behöver speciell diet eller som måste medicineras för att tåla vanligt foder är mindre lämpliga för avel. Vanligen tål friska hundar både olika hundfoder och hushållsrester.

Kontaktallergi Kontaktallergi är en lokalt uppträdande form av överkänslighet. En exponerad kroppsdel eller ett hudområde reagerar negativt vid direkt kontakt med material i omgivningen, exempelvis underlaget som hunden ligger på, en matta inomhus eller vissa växter i en gräsmatta som hunden går på eller en skål som den äter eller dricker ur. Den utsatta kroppsdelen kliar intensivt och huden blir röd

Källa: Svenska Kennel Klubben

 

Furunkulos

Ordet furunkel härleds från ett latinskt ord för "småtjuv" som i överförd bemärkelse kommit att användas om inflammation i hudens hårsäckar. Vid kraftig furunkulos brister hårsäckarna och hår och hornämne läcker ut och ger en inflammation i djupa hudlager. På hudytan ser man en lokal varbildning, en furunkel. Inflammationen kan kompliceras av infektion med bakterier.

Många hundägare förknippar symtomet furunkulos med en sjukdom som ger varbölder mellan tårna och som även kallas "boxersjuka" efter en av de drabbade raserna. Furunkelbildning förekommer även på andra delar av kroppen vid olika hudsjukdomar varav en del visar viss rasbundenhet.

Källa: Svenska Kennel Klubben

 

Autoimmun hemolytisk anemi

AIHA

Autoimmun hemolytisk anemi – kort info från UK

Informationen nedan har visats tidigare, dels vid uppfödarmöten men även nu senast vid årsmötet 2012. Den är väldigt kort och samansatt av oss i UK så vi reserverar oss för eventuella missförstånd eller om ny information dykt upp. Om man vill man läsa mer uppmanar vi er att öppna den bifogade pdf filen.

Vissa raser drabbas oftare än andra, vilket talar för en ökad genetisk disposition hos dessa för att utveckla sjukdomen. I Sverige ses AIHA i ökad utsträckning hos Irländsksetter, springer- och cocker spaniel.

Även om det finns en genetisk disposition hos vissa hundar är det ofta någon utlösande faktor såsom t.ex. infektion, läkemedel, stress som gör att sjukdomen bryter ut.

Sjukdomen drabbar ofta unga vuxna och medelålders hundar (ofta ca 2-6 års ålder).

I vissa studier är det beskrivet att tikar drabbas i högre utsträckning än hanhundar.

UK har fått några enstaka fall inrapporterade

Info om att några drabbade hundar skulle finnas även i norge har inkommit och man kan tänka sig att ett visst mörkertal kan säkert förekomma då symtomen kan likna förgiftning.

Vi påstår inte att det är något alarmerande men att i vår ras där immunförsvaret ibland kan vara ”svajigt” så kan det vara klokt att hålla ett öga på situationen

Vi uppmuntrar förstås alla drabbade att rapportera in till UK så vi har möjlighet att återkomma i frågan på om det hela skulle eskalera

Symptom: bleka slemhinnor, trötthet och apati.

Ibland ser man även feber, Matvägran, kräkningar och/eller diarré

 

© Copyright. All Rights Reserved.

Nina Dahlberg